Schäfer/German Shepheard

Rasstandard

Huvud:

Huvudet skall vara kilformigt och i proportion till kroppen (huvudets längd skall vara ca 40 % av mankhöjden), varken för brett eller för spetsigt. Huvudet skall vara torrt och med lagom bredd mellan öronen. Pannan, sedd framifrån och från sidan, skall endast vara måttligt välvd och utan eller med svagt antydd mittfåra. Proportionen skalle - nosparti 1:1. Skallens bredd motsvarar ungefär dess längd. Skallen löper (sedd uppifrån) från öronen likformigt avsmalnande mot nosen, längs ett sluttande men inte utpräglat stop och övergår i det kilformiga nospartiet. Över- och underkäke skall vara kraftigt utvecklade.

Nos:

Nosryggen skall vara rak. Konkav eller konvex nosrygg är inte önskvärt.

Nostryffeln måste vara svart.

Läppar:

Läpparna skall vara strama, väl åtliggande och mörkfärgade.

Ögon:

Ögonen skall vara medelstora, mandelformade och en aning snedställda. De får inte vara utstående. Ögonens färg skall vara så mörk som möjligt. Ljusa, stickiga ögon är inte önskvärt, då de påverkar uttrycket på ett ofördelaktigt sätt.

Öron:

Den tyska schäfern skall ha ståndöron, medelstora, upprättstående och liksidigt burna (inte indragna i sidled). De skall vara spetsiga och med öronmusslan riktad framåt. Vippöron och hängöron är felaktiga. Bakåtlagda öron i rörelse och i vila är inte fel.

Bett:

Bettet skall vara kraftigt, sunt och fullständigt (med 42 tänder enligt tandformeln). Den tyska schäfern har saxbett, dvs överkäkens framtänder skär saxartat över underkäkens. Överbett, underbett eller tångbett är felaktigt liksom större mellanrum mellan tänderna (tandrad med luckor). Felaktigt är också rätlinjig framtandsrad.

Käkarna måste vara kraftigt utvecklade med tänderna djupt inbäddade i käkarna.

Hals:

Halsen skall vara stark och muskulös, utan löst hals-skinn eller hakpåse. Halsen bärs i ca 45 graders vinkel till kroppen.

Bröst:

Bröstet skall vara tämligen brett. Bröstkorgen skall vara så lång som möjligt och välutvecklad. Bröstdjupet skall utgöra 45-48% av mankhöjden. Revbenen skall vara ganska välvda. Bröstkorgen varken tunnformad eller flat.

Rygg:

Rygglinjen löper från halsen längs den väl markerade manken, den obetydligt sluttande ryggen och det lätt sluttande korset, utan synligt avbrott. Ryggen är fast, kraftig och muskulös. Längden skall vara bred, väl utvecklad och muskulös. Korset skall vara långt och lätt sluttande (ca 23%) och omärkligt övergå i svansansättningen.

Svans:

Svansen skall räcka minst till hasen, dock ej längre än till mitten av mellanfoten. Svansens hår är något längre på undersidan och svansen bäres i en mjuk utåtböjd båge. Då hunden är exalterad eller i rörelse reser den svansen men den får inte lyftas över horisontalplanet. Operativa ingrepp är förbjudna.

Framben:

Frambenen skall sedda från alla sidor vara raka och sedda framifrån absolut parallella. Skulderblad och överarm skall vara lika långa och medelst kraftiga muskler vara stadigt fästade vid kroppen. Den ideala skulderblads- och överarmsvinkeln är 90 grader, men når i regel upp till 110 grader.

Armbågen får varken i vila eller i rörelse vara vare sig utåt- eller inåtvriden. Underarmarna är från alla sidor sett raka och sinsemellan absolut parallella, torra och muskulösa.

Mellanhandens längd skall vara 1/3 av underarmens och vinkeln till underarmen skall vara 20-22 grader.

Fel vinkel, dvs en alltför vinklad mellanhand eller en alltför stel mellanhand minskar bruksvärdet, i synnerhet uthålligheten.

Framtassar:

Framtassarna skall vara runda, väl slutna och välvda med hårda trampdynor.

Klorna skall vara kraftiga och mörka.

Bakben:

Bakbenen skall vara lätt bakåtställda och sedda bakifrån vara parallella. Lår och underben skall ha ungefär samma längd och bilda en vinkel på ca 120 vinkel. Låren skall vara kraftiga och muskulösa.

Hasen är fast och väl utvecklad. Mellanfoten under hasen skall stå lodrätt.

Baktassar:

Baktassarna skall vara slutna och lätt välvda. Trampdynorna skall vara hårda och mörka, klorna, välvda och likaså mörka.

Rörelser:

Den tyska schäferhunden är en travande hund. Extremiteternas längd och vinkling skall vara avpassade till varandra på ett sådant sätt att bakbenen och frambenen kan förflyttas lika långt under kroppen utan att rygglinjen väsentligen förändras. Varje tendens till övervinkling av bakbenen minskar styrkan och uthålligheten och därmed försämras bruksegenskaperna. Om kroppsbyggnad och vinkling är korrekta blir rörelserna vägvinnande och marknära och ger därmed ett ledigt, ändamålsenligt intryck.

Vid jämnt och lungt trav bäres huvudet framåtsträckt och svansen något lyftad, varvid en oavbruten, mjuk rygglinje från öronspetsen längs nacken och ryggen ända till svansspetsen framträder.

Hud:

Huden skall vara (löst) åtliggande, dock utan att bilda veck.

Päls:

Den tyska schäferns korrekta päls skall bestå av stickelhår och underull. Täckhåret bör helst vara tjockt, rakt och hårt, samt ligga slätt. Håret skall vara kort på huvudet, inklusive inre delen av örat, framsidan av benen, tassar och tår. Det skall vara något längre och tätare på halsen. Håret är längre på benens baksidor ner till hasleden och lårens baksida är rikligt hårbeklädda.

Färg:

Färgen skall vara svart med rödbruna, bruna, gula till ljusgrå tecken. Enfärgat svart eller grå, grå med mörkare skiftning. Svart sadel och mask. Obetydliga, små vita tecken på bröstet liksom mycket ljusa insidor på benen är tillåtet men ej önskvärt. Nostryffeln måste vara svart hos alla färgvarianter. Avsaknad av mask, ljus eller stickig ögonfärg liksom ljusa eller vitaktiga tecken på bröst och benens insidor, ljusa klor och röd svansspets skall bedömas som pigmentbrist. Underullen skall vara ljusgrå. Vit färg är inte tillåten.

Storlek/vikt

Mankhöjd:

Hanhund: 60 - 65 cm

Tik:         55 - 60 cm

Vikt:        

Hanhund: 30 - 40 kg

Tik:         22 - 32 kg

Testiklar:

Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

Fel:

Varje avvikelse från standarden är fel och felets art skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

Svåra fel:

Alla felaktiga rastecken som minskar bruksegenskaperna. Felaktiga öron: för lågt ansatta öron, vippören, inåtställda öron, lösa öron. Betydande pigmentbrist. Starkt begränsad totalstyrka (brist på fasthet). tandfel: (alla avvikelser från saxbett och tandformel om det inte gäller diskvalificerande fel).

Diskvalificerande fel:

A) Karaktärsfel, bitska och nervösa hundar

B) Hundar med påvisad svår HD

C) Monorchider och kryptorchider, liksom hundar med tydligt

    olika resp förkrympta testiklar.

D) Hundar med betydande öron resp. svansfel

E) Hundar med tandfel gällande avsaknad av:

    en P 3 och en ytterligare tand,

    eller en hörntand

    eller en P 4

    eller en M 1 resp M2

    eller sammanlagt 3 tänder eller fler.

G) Hundar med bettfel

    Överbett på 2 mm eller mer

    Underbett

    Tångbett på hela framtandsraden

H) Hundar vars storlek avviker mer än 1 cm uppåt/neråt från

    tillåten mankhöjd. 

I) Albinos.

J) Blåaktig päls.

K) Vit päls (också med mörka ögon och klor)

L) Långhårspäls (långt, mjukt, icke tätt åtliggande täckhår

    med underull, behäng på öron och ben, yviga byxor och

    buskig svans med behäng nertill)

M) Långhår (långt, mjukt täckhår utan underull, oftast med mittbena på ryggen.

Behäng vid öronen, på benen och svansen).